14

Muminmamman befinner sig i en djup dvala. Någon ruskar henne i axeln, och vägrar sluta fast hon vänder sig på andra sidan och buffar ner nosen i täcket.

– Smörgåsar och näsdukar finns i handväskan, mumlar hon sömndrucket. Hon är trött och lite irriterad: både Mumin och Pappan är gamla nog för att själv kunna leta rätt på det de behöver utan att behöva väcka henne i onödan. Särskilt Pappan, som VET hur svårt hon har att somna om ifall hon blir väckt mitt i vintern, borde veta bättre.

– Låt mig sova, mumlar hon irriterat, men den som ruskar henne slutar inte och till slut blir hon ändå tvungen att öppna ögonen. Och till hennes stora förvåning är det varken Mumin eller Pappan som står där och stör henne, utan den där kaninen... Miffy?!

 – Ursäkta att jag stör, säger Miffy.

– Nå för all del, säger Mamman. Det gör du visserligen, men Miffy, kära barn, vad gör du här? Mitt i...vintern?

– Nåja, barn och barn och här och här, varför skulle jag INTE vara här? undrar Miffy nästan lite förolämpat.

Muminmamman ruskar på sitt fjuniga huvud och försöker skaka tankarna på plats.

– Uhum, få se nu, säger hon, du är Miffy och jag är Muminmamman och han som ligger och snarkar med öppen mun därborta är Muminpappan och det mycket vackra barnet här bredvid är min son Mumin och det är vi tre som bor här... Muminmamman tystnar och vet inte riktigt hur hon ska fortsätta.

– Jag är Miffy? undrar Miffy.

Muminmamman nickar hjälpsamt.

– Du är Miffy, bekräftar hon. Men var är dina byxor? (och vad gör du här mitt i min vintersömn? tänker Mamman, men det känns på något sätt obelevat och ogästvänligt att fråga).

Miffy ser förvånad ut.

– Har jag byxor? undrar hon.

– Ja, fast nej, inte nu.

– Nej, instämmer Miffy och ser ner på sina bara vitluddiga ben. Onekligen inga byxor. Hon rycker på axlarna.

Muminmamman är konfunderad: vad ska hon ta sig till med en naken och uppenbarligen mycket förvirrad Miffy som kraschat hennes vintersömn och bara verkar vänta på att någon ska göra något. Som vanligt.

Hon suckar djupt. Är det inte det ena så är det det andra.