15

Doris stampar bestämt med sin converseklädda fot.

– NEJ, säger jag (säger hon), vi ÅKER inte till Afrika för att begära tillbaka ett par byxor som vi gjort oss av med en gång, det GÖR vi inte. No way! Du är här, det är allt som räknas, vi räddar bara personer som behöver det, inga kläder. FATTAR ni alls hur stort Afrika är och hur långt borta det ligger? Man kan liksom inte bara dyka upp mitt i Afrika och vara sådär att: "Tjena, har ni sett våra byxor?

– MINA byxor, säger Miffy tyst, inte VÅRA byxor. – Det jag inte förstår, säger Doris uppgivet, är att varför i hela världen man får för sig att posta sitt enda par byxor till Afrika och det mitt i vintern? Det känns kanske mindre smart? Och sen svepa lite tärnglitter runt huvudet och liksom bara låtsas som ingenting. Är det normalt? Om du ville lussa så kunde du inte bara ta av dig byxorna under tiden utan att bedriva någon slags välgörenhet där vid sidan om?

– Men julen är just en sådan tid när man SKA tänka på de som har det dåligt, påpekar Ernst. Det finns sådana som varken har kläder eller kritor eller just nånting...

Miffy säger ingenting, men hon tror att hon kanske hatar hela Doris och hennes beskäftighet och kanske rentav resten av världen också.