 |
19
Doris försöker förgäves trösta Miffy
genom att lova att hon får gå igenom både Doris egna kläder OCH babyns
alla
byrålådor och välja ut PRECIS vad hon
vill. Bara de kan gå hem snart? Att sitta på en parkbänk och tjura mitt
i regnet och decembermörkret är regnigt och blött och rätt otrevligt
alldeles oavsett om man har byxor eller inte.
Men Miffy
har inga planer på att sluta tjura utan
sätter sig pladask i slasket.
Gysa surar också, han ser ingen anledning alls till att man inte kunde
ta bara en liten sväng till Afrika och kika lite, det skadar ju inte att
fråga? Det här var det kortaste och löjligaste juläventyr som han varit
med om: de har ju inte ens räddat någon? Räddandet är ju hela grejen och
visserligen vet han innerst inne att det i vilket fall som helst är
ytterst lamt att rädda ett par nödställda byxor, speciellt som ägaren
dessutom gjort sig av med dem helt frivilligt. Men Gysa vill prompt
puffa upp sin gloria lite och är inte så kräsen med sina äventyr. Vad
som helt bara han slipper återvända hem utan minsta lilla upplevelse
alls!
Ernst tuggar på sin nyinköpta
loppisgiraff och säger inget. Han tycker det
är extremt obehagligt och får ont i magen när folk grälar och fattar
inte varför alla inte bara kan hålla sams. Det faktum att han i misstag
just råkade svälja en rätt lång bit giraffben i naturgummi får inte
honom att må bättre alls. Tvärtom, den fastnar på tvären i halsen och
han blir tvungen att kräkas en aning. Doris blänger
argt
på honom.
|