24

– Titta, titta, vi har hittat er Miffy åt er och den här grisen får ni på köpet nu när det är jul och allt. Den är ganska liten och man kan fast ha den att bo i nån väska eller något tills den blir större... bubblar Rävflickan glatt. Och förresten, jag har en pojkvän! Eller, ja, nästan...

– JAG är Miffy! Alla vet att det är jag som är Miffy, säger Miffy indignerat.

– Men vem är hon? Och varför har hon mina byxor?

(Nähä, för det är mina byxor, som jag tjyvat helt själv, tänker Rävflickan trotsigt, men go ahead, ta dom då bara ni tar hand om denhär grisen och jag får gå nångång. Jag kan alltid stjäla nya sen!).

Andra Miffyn säger ingenting, tittar bara intresserat på den mycket upprörda varelsen som är så väldigt lik förfadern själv.

Ernst kliver fram och sniffar Lillgysa på huvudet.

– Dammig filt med ett stänk av bacon, mumlar han tröstande för sig själv. Jag trodde bara att den skulle vara lite större...

– Vänta nu..., säger Doris och svänger sig mot sin Miffy. Är du släkt med den där? Ni liknar varandra väldigt mycket.

– Vi är kaniner, piper Miffy ilsket. Vi ser alla likadana ut, ja utom du då. Du är onekligen lite ovanlig, eller hur man nu ska säga...

– Ursäkta, men jag är verkligen ingen kanin, påpekar andra Miffy förnärmat. Jag är förfadern till hennes man, fortsätter hon och pekar på Muminmamman.

– Oj! säger Doris förbluffat och tittar från den ena Miffyn till den andra.

– Oj! instämmer Muminmamman. Är vi SLÄKT? Är du ett Mumintroll? Du liknar mer... henne? säger Muminmamman och pekar på Miffy, alltså den riktiga Miffyn.

– Mja, jag vet inte om jag exakt är ett Mumintroll, men jag är en förfader till ett, det är jag ganska säker på, svarar Förfadersmiffyn. Jag bor bakom kakelugnen! tillägger han för alla som eventuellt är intresserade.

Rävflickan har för länge sen slutat lyssna. Orka med vuxnas tråkiga tjafs liksom. Hon blev lovad mat och sen tänker hon gå hem. Faktiskt. Mamma är säkert skitorolig vid det här laget och hon har lite dåligt samvete. Plus att hon ju inte har tid med sånt här tjafs, hon ska gå på dejt och jaga sork! Iiiih, liksom!

Ernst står en liten bit bort och gläfser exalterat framför en förvaringsbox.

– Tyyyst, ropar Doris. Jag tänker så att mitt huvud nästan exploderar och du distraherar mig!

– Jag har nog hittat Gysa, förklarar Ernst ivrigt, men han sitter instängd i det här konstiga fängelset här.

– Nåmen, en sån tur att jag har hårspännen i handväskan! utbrister mamman, lättad över att få ta itu med ett mer konkret problem. Hon dyrkar vant upp låset, medan Rävflickan med stort intresse studerar hur hon går till väga.

Och ut trillar en skärrad men oskadd Gysa.

– HEJ PAPPA!!!! utropar Lillgysa.

– Nää, alltså nu får jag krupp med era komplicerade familjeförhållanden, utbrister Miffy. Jag orkar inte mer, jag har faktiskt haft en väldigt traumatisk advent, så kan jag få tillbaka mina byxor nu? Hon ser bedjande på den andra Miffyn.

Och så blir det. Miffy får tillbaka sina byxor och Rävflickan får inte bara en nästanpojkvän utan också ett alldeles eget begagnat hårspänne av Muminmamman med tanke på eventuella framtida inbrott. Förfadern får äntligen sin uteblivna julkaviar och Muminmamman får återgå till sin vintersömn. Lillgysa får en efterlängtad fadersfigur och Gysa blir inte bara räddad utan får också en alldeles oväntad men utmärkt son på kuppen. Ernst får massvis av beröm för sitt utmärkta spårsinne och Doris, hon får äntligen lite lugn och ro och julfrid.

HA EN RIKTIGT GOD JUL!

 önskar Doris och hennes vänner.