7

Ernst, Doris och Miffy är i full gång med sitt årliga julbak. Bakande är en trevlig men ganska stökig sysselsättning, med ägg och socker som vispas pösigt och kletar ihop hela pälsen så den blir styv och spretig som på en igelkott samt småglin som drar ner allt inom räckhåll och krälar runt i glasyren. Det är som att ha en Ernst till, fast mycket snabbare och utrustad med bläckfiskarmar, hinner Doris bara tänka innan hon blir tvungen att rycka in och rädda Miffy som är på väg att åka med huvudet före i golvet.

– Duh! Så himla oförskämt, flämtar Miffy. Såg ni? Hon höll mig upp och ner, och i byxbenet! Vem håller nån i byxbenet? Det här är så fel! Det är faktiskt på ERT ansvar om jag kastas i golvet och får hål i huvudet eller rentav stryker med under det här dumma julbaket, har ni tänkt på det?

Doris suckar tungt och stuvar ner Miffy i mjölpåsen för att få tyst på gnället. Småsyskon!? Orka, liksom.