9

Pingvinen Kim har bjudit in några gäster till sin traditionella julfest, precis som han gör varje år vid den här tiden.

Pingviner är sällskapliga och traditionsbundna varelser som inser vikten av rätt sak vid rätt tid. Ända sedan han bara var en liten nykläckt fluffboll har han till lust och leda fått höra den sedelärande historien om den excentriske gammelmorbrodern som vid helt fel tidpunkt satte av i helt fel väderstreck för att fånga strömming och sedermera aldrig hördes av. Obekräftade rykten låter gälla att han skulle ha synts till på Nya Zealand, och vid ett tillfälle ända bort i Las Vegas i sällskap av en eller flera Elvisar.

Men faktum kvarstår: om man frångår det som man alltid gjort och det som alla andra alltid gjort så vet man aldrig vart man hamnar och med vem. Så här är vi nu: lillajulfest firas i vanlig ordning och alla de vanliga gästerna är inbjudna. Alla är där och alla kan andas ut och bara tindra.

Men något känns inte riktigt som det borde. Doris är uppspelt och stirrig som hon varit hela den senaste veckan och sitter och tvinnar nervöst på sin klänningskant och Miffy sitter helt bländande vit och tjurig i ett hörn. Hon har bara ätit en halv morot på hela kvällen och däremellan mest suckat ödesmättat.

Kim sväljer nervöst en stor klunk spetsat sillspad och försöker ignorera sina trilskande gäster så gott det går. Istället slår han sig ner bredvid en smått dement men mycket fryntlig Farbror Pricken, som redan är inne på sin andra tillbringare glögg.

Pricken är på ett strålande glatt humör och plirar skumögt lite hit och dit och skålar på måfå med Doris, en halvhög krukväxt och några till. Så här trevligt har han inte haft sedan nykterhetsföreningens nyårsfest år 1933 när han träffade sin blivande fru, som han senare utan någon större dramatik alldeles glömde bort i samband med att han för några år sedan satte sig på en buss och hamnade i en helt ny tillvaro.